I mitten av september 2017 hölls på Vetenskapsakademin en öppen föreläsning om arbetet med att kartlägga havsdjupen. Föreläsningen är den senaste s.k. Thamska föreläsningen som tack vare en donation av Sebastian Tham, med mindre uppehåll, har hållits i 270 år.
Bakgrunden till föreläsningarna är att Sebastian Tham två år före sin död donerade 30 000 daler kopparmynt för att göra det möjligt för Collegium Illustre, att återuppta sin verksamhet. Collegiet hade inrättats 1625 för att unga adelsmän, som inte hade råd att studera vid universitet, skulle få möjlighet att studera. Det tvingades dock lägga ner sin verksamhet redan efter sju år, 1632. De donerade medlen skulle enligt Sebastian användas för att betala lärda personer att ge föreläsningar för ungdomar i första hand ur adeln i främst naturvetenskapliga ämnen. Hans avsikt var att donationen skulle följas av fler men döden 1729 kom emellan.
Föreläsningarna kom inte igång förrän i mitten av 1740-talet. Eftersom Collegiet inte kom att återuppstå bestämde Kungl. Maj:t efter förslag från både familjen och Riddarhuset att medlen i stället skulle finansiera föreläsningar av sekreteraren i den då nyligen inrättade Vetenskapsakademin. Den första föreläsningen hölls i augusti 1746 av akademins sekreterare. Föreläsningarna som var öppna hölls i början varje onsdag. De skulle vara praktiskt inriktade och innehöll ofta experiment inom något naturvetenskapligt ämne. I början handlade det ofta om elektriska experiment eftersom elektricitet var nytt och spännande. En av dem som bevistade en Thamsk föreläsning var August Strindberg som har berättat att den hade inspirerat honom till egna kemiska experiment. Han utvecklades till en hängiven alkemist och gjorde flera försök att ur oädla metaller framställa guld.
Akademins verksamhet ökade och med det arbetsbelastningen för sekreteraren. I slutet av 1750-talet beslutade därför Vetenskapsakademin att andra personer inom akademin kunde ha uppdraget att hålla de Thamska föreläsningarna. Under andra halvan av 1700-talet och hela 1800-talet var det särskilt utsedda personer s.k. Thamska lektorer som hade uppdraget att hålla föreläsningarna.
Föreläsningarna gavs ända fram till 1905 då inflationen hade gröpt ur värdet av den ursprungliga donationen så mycket att Vetenskapsakademin föreslog Riddarhuset, som förvaltade och fortfarande förvaltar donationen, att det skulle göras ett uppehåll i föreläsningarna. Avkastningen skulle läggas till kapitalet till dess att det vuxit så pass mycket att föreläsningarna kunde återupptas. Uppehållet blev långvarigt, förutom några år på 1930-talet då föreläsningarna återupptogs under några år, kom det att vara till mitten av 1970-talet. Sedan dess har akademin ordnat Thamska föreläsningar, under 2000-talet har de hållits vart annat eller vart tredje år. Föreläsningarna är fortfarande öppna för alla och avgiftsfria. Numer är ämnesvalet bredare och hämtas för något av ämne där akademin är aktiv.
Det är fascinerande att Sebastians önskan att öka ungdomars möjligheter till bildning och kunskap fortfarande nästan 300 år efter donationen sätter sina spår.
Henry Tham 2017-09-12