Elisabet föddes den 3 juli 1688 i Stockholm, som det femte barnet till bruksägaren och assessorn i Bergskollegium Peter Cronström (1651 – 1708) och hans hustru Johanna Grau.
Förfäderna var bruksägare och kungliga myntmästare. Ursprungligen valloner från Liège, trädde Elisabets farfarsfar Marcus Kock (1585 – 1657) i Gustav II Adolfs tjänst 1626 och blev kunglig myntmästare i Nyköping, Arboga, Säter och Stockholm. I denna myndighet avskaffade han de fyrkantiga kopparklippingarna och lät istället slå runda mynt – såsom våra mynt ser ut än idag.
ELISABET CRONSTRÖM
Elisabet Cronström var Sebastian Thams tredje hustru; anmoder till samtliga de idag levande personer av ätten Tham, som stavar sitt efternamn just Tham.
Marcus son – Elisabets farfar – Isaac Kock (1620 – 1679) var även han myntmästare i Avesta, tillika kammarråd och assessor i Bergskollegium, ägare till Horndals bruk med Valla masugn (Kopparberg), Bjurfors, Seglingsbergs, Hägervallens och Forsbys bruk (Västmanland), samt Grönsinka bruk (Gävleborg). Isaac uppförde även det nuvarande Sjöfartshuset på Skeppsbron 10 i Stockholm.
Isaac Kock adlades 1667 med namnet Cronström med introduktion 1668 som nr 786. Isaacs röda gravsten ligger i golvet alldeles framför huvudaltaret i Storkyrkan i Stockholm, där även hans vapen är uppsatt.
Peter Cronström, Isaac Kock Cronström och Marcus Kock
Elisabet Cronström ingick äktenskap med kommerserådet Sebastian Tham i Göteborg den 26 maj 1708. Hon var vid tidpunkten knappt 20 år gammal, han snart 42. I sitt äktenskap med Sebastian födde hon tio barn: fyra dog i späd ålder medan barnen Peter, Alexander, Catarina, Johanna, Isac och Elisabet nådde myndig ålder.
När maken Sebastian avled 1729 blev Elisabet med dåtidens lagar för första gången myndig – och skulle så förbli livet ut, då hon aldrig gifte om sig.
Genom testamente ärvde Elisabet säterierna Sannum och Öijared i Västergötland, liksom även huset i Göteborg. Efter framgångsrikt klander av makens testamente i del som avsåg att skapa ett fideikommiss för Sebastians äldste son Vollrath, kom även godset Stora Dahla att ingå i hennes giftorätt.
Elisabets namnteckning på bouppteckningen efter maken
Elisabet gjorde även egna fastighetsköp; bara i Mölltorps socken vid Vättern förvärvade hon ett trettiotal hemman. I förlängningen tog Elisabet även över Forsviks bruk, inlöst på grund av den jämnårige styvsonen Vollrath Thams (1687 – 1737) ekonomiska svårigheter. Allt som allt var det omfattande ägor som förvaltades av en av allt att döma handlingskraftig kvinna.
Elisabet avled på sitt Sannum annandag jul 1771, i den aktningsvärda åldern 84 år. Hon hade en inmutad gravplats under sin kyrkbänk i den närliggande Undenäs kyrka, men antas ha begravts i Stora Lundby kyrka nära Öijared.
Elisabet köpte herrgården Kråk åt sin son Isac och överlät i slutet av 1760-talet sitt säteri Öijared till styvsonsonen Christian Tham (superkargör i Ostindiska kompaniet, gift med sin kusin Sigrid Catharina Tham). Likväl var bouppteckningsvärdet efter Elisabet hela 124.800 daler silvermynt. De största posterna utgjordes av Sannum med underliggande gårdar, Forsviks säteri och bruk med Granviks masugn, Gälsebo och Nygårdens säterier och andra gårdar i Mölltorps socken samt strögårdar i andra socknar (bland annat i Halland); därtill andelar i Horndals bruk, Walla masugn och Wisbergs järngruva i Kopparbergs län.